Jag måste erkänna att det emellanåt är lite throwback-mellanstadiet över den här bloggutmaningen och jag gillar’t!

Idag ska vi berätta om vårt stoltaste ögonblick. Eller vårt och vårt. Det här är min blogg så det är mitt stoltaste ögonblick. Och jag väljer mitt stoltaste träningsögonblick.

Så fort vi börjar snacka stolta ögonblick och träning så dras minnet osökt till skidlärarexamen. Skidlärarexamen består (eller bestod i alla fall det året jag var uppe) av fyra moment.  Teoriprov, praktiskt skidprov, undervisningsprov och muntlig framställan. Vissa av er är antagligen i chock nu men ja, att vara skidlärare kan faktiskt vara mer än stå i barnbacken och ta hand om barn som kissar ner sig och mer än att vara pruttfull på Bygget en tisdag.

Anyhow. Skrönorna, skräckhistorierna och myterna går hand i hand med examen.

Som den om han som klarade alla prov men hade fel attityd på frukosten. Eller den om puckel-provet året innan. Man startade 50 meter ovanför puckeln och åkte stora skärande svängar och med full fart hoppade in i puckeln. Legendarisk övning för övrigt. Examen är helt enkelt speciellt och stort i skidlärarkretsar. Och kort sagt kan man säga att man som adept utvärderas konstant i en vecka av the allmighty examinatorerna.

Efter att ha gått kanske världens bästa utbildning – Skidlärarlinjen så jobbade jag och gick på i princip varenda fortbildningstilfälle som gavs i fyra år. Harvade i barnbacken och övade på öppen sladdande parallell tills benen vek sig. Guidade lugnt och metodiskt både kändisar och okända talanger. Men så 2008 gick jag upp, med viss vånda. Efter en vecka av ångest men med avklarade prov utom en öppen sladdande parallel som jag hade omåkning på så missade jag det sista avgörande skidmomentet, banåkningen med ett par hundradelar. Det var bittert men bra. Ett år till att öva. 2009 gick jag upp på rest-examen och satte alla skidmoment som en keps. Länken går till min gamla, gamla blogg och där kan vi snacka throwback för övrigt.

Så stolt (och relativt packad) som jag var den kvällen jag fick märket ovan vet jag inte om jag varit varken innan eller efter. I alla fall inte för en sportslig prestation.