Okej. Jag erkänner. Det kanske bor en liten, liten tävlingsmänniska i mig. Hen bor någonstans långt där inne bakom en valk eller så. Och det är möjligt att det är orimligt att släppa fram hen för en så banal grej som att cykla hem från jobbet, det kanske det är. Men igår var min perfect storm när det kommer till rödljus och då är det helt orimligt att inte försöka sätta rekord, det är det faktiskt. Det kanske är barnsligt och då får det väl vara så men när man liksom har läge då måste man gå för det. Ingen kommer ihåg en fegis osv. Och jag höll mig till trafikreglerna, det gjorde jag. Eventuellt gick jag lite, lite nära ett par som var ute och gick mitt i vägen men jag menar är man ute och går mitt i vägen då är det sådant man får räkna med.
Nya rekordet jobbet –> hemmet lyder 14.06. Det finns fortfarande tid att kapa.
