Kom igen Johannes!

Skit också.

Så min löpning har varit under all kritik den senaste tiden. Inte så att jag legat på sofflocket och pillat naveln, inte alls. Jag har sprungit. Men känslan har varit skit. Och det har inte varit något vidare. Jag gillar att springa men gillar inte att springa när allt känns skit. Från att ha känt mig brutalt stark under sommaren till att känna mig som en av de där gymkillarna jag skrev om häromveckan. (Eventuellt är det ett utslag av karma.)

Jag har letat orsaker. Är det AXA som spökar i benen? Nej, det är orimligt. Visst var det jobbigt men inte SÅ jobbigt. Kanske är jag lite sjuk? Men nej, ingen feber och inga förkylningssymptom. Trött i kroppen då? Vila har inte hjälpt.

Data-nörd som jag är började jag analysera min Jawbone-data. Alltså min rörelse- och sömndata. I juni uppgraderade jag dessutom till en Jawbone Up3 som har finessen att den mäter min vilopuls på morgonen. Och det var när jag började titta på den datan som det blev intressant.

Strax innan AXA Fjällmaraton bytte jag en av mina allergimediciner. De hade inte min vanliga på Apoteket i Åre utan en annan variant. Dagen efter jag bytte började min vilopuls på morgonen gå upp. Kunde det vara så att medicinen påverkade?

I söndags testade jag ett längre löppass utan att på två dagar ha tagit medicinen. 15 kilometer. Jag är inte religiös men var nära på att bli det. Helt annan känsla i kroppen. Som har fortsatt. I <3 data.

Exit mobile version