SL. Detta fantastiska bolag som enligt uppgift gör så att 800 000 Stockholmare varje dag kan åka till jobbet, laserdome-tuneringen eller besöka sin elak faster Hilde i Årsta. Som vanligtvis hjälper en annan att ta sig Stockholm – Solna likt precisionen hos ett schweiziskt urverk. För det mesta fungerar det. Men när det inte fungerar. OMG.
SJ framstår som en sovjetisk propaganda maskin i jämförelse med den totala informationsbrist som SL visar upp så fort något går fel. Det blir svart på displayer. Folk stryker oroligt omkring. Och ingen säger något. 10 minuter blir till 20. Folk börjar försiktigt mumla svordomar och inse att halv-åtta hos mig börjar ligga pyrt till. Efter en mindre evighet uppenbarar sig ett tåg i tunneln. Hjulsta. Jag hatar Hjulsta. När man har bråttom är det alltid ett tåg till Hjulsta som kommer. Aldrig ett till Akalla. Det har aldrig hänt. Som om det sitter en liten sadist i trafikplaneringen hos SL och försöker scanna av vilka som står på perrongen. De flesta ska mot Akalla. Hen ser det. Hen jävlas. Byter skyltar i Kungsan. Akalla blir Hjulsta. Bara för att. Sen sitter hen där i sin lilla kula och skrattar elakt åt besvikelsen som uppstår på perrongen.
Till slut kom rätt tåg. Och efter att tagit sig medelst språng till Vasalundshallen rasslade jag in lagom till min nya crawlkurs för att få berätta mitt mål med kursen som liksom tidigare kurser är att inte dö och att bli snabbare.
Själva kursen kommer bli bra. Simfröken-Jenny ska ha oss två gånger sen kommer simfröken-Hasse som jag hade som praktikant i höstas att ha oss.
Vi körde de ”vanliga” övningarna som uppvärmning. Sen fick vi oldies som gått med Jenny innan köra en serie.
4x50m med vändning
6×25 –> Lugnt <– Max
Har stora förhoppningar om den här kursen! Om bara SL kan get their shit together.