I fredags började jag läsa Born to run. Ni som har läst den vet att den handlar mycket om tarahumara och hur lätta detta folk är på foten, hur långt de kan springa och med vilken stil de gör det. Utan vidare kan de ge sig iväg och springa flera mil utan några större problem. De rör sig som små gaseller över de mexikanska bergen. Kan dom kan jag tänkte jag sonika. Nu tror jag kanske inte att vackert är ett ord som skulle passa bra för att beskriva mig när jag lufsade upp för Skansen Lejonet men helt ärligt gick löpningen lite, lite lättare idag. Om det är för att jag börjat läsa boken eller för att jag börjat träna är oklart. Men vi kan väl säga som så att jag känner mig inte så övertygad om bokens magi för min egen löpning så jag tänker överge träningen. Så kan vi säga.
Imorgon ny vecka – nya tag. ViPR igen.
