Vi har alla våra laster. En del gillar gröna godisgrodor, andra gillar gamla amerikanska bilar och en del gillar väldigt konstiga saker som vi inte ska ta upp eftersom jag redan har väldigt konstig google-trafik.
Själv har jag, som de stackare som följt mig under våren här vet, gått och blivit svag för pulsträning på äldre dar. Det har till och med gått så långt att jag köpt böcker i ämnet. Ni förstår ju själva hur illa det då har blivit.
Försökte tillämpa mina nyvunna kunskaper igår med att köra ett tröskelpass. Och trots att jag nu är upplyst och trots att jag läst böcker i ämnet så gjorde jag ändå fel. Gick ut alldeles för hårt och istället för att låta pulsen sakta smyga upp i rätt pulsintervall så rusade jag för att få upp pulsen. Trots att all litteratur säger att det är fel sätt och inte optimalt. Suck.
För övrigt är det likadant med kortare intervaller, räkna inte och sikta inte på att ha ”rätt” puls förrän i slutet av varje intervall. Det visste inte jag att man skulle göra men det ska man tydligen enligt vetenskapen. Här ser man också vad internetz har lite sina begränsningar. Vid varje intervallpass som skrivs ut på nätet så sägs det väldigt sällan om när man kan förvänta sig att ha ”rätt” puls.
Ett konkret exempel bara för att förtydliga ännu mer. Kör du 4×4-intervaller är det alltså under sista minuten du ska fokusera på att ligga i rätt pulsspann snarare än att tok-rusa för att få upp pulsen med en gång. Kanske visste du redan det men jag visste det inte förrän häromdagen.
Man lär så länge man lever.
Det blev ett ganska bra pass ändå även om sista kilometrarna var onödigt jobbiga pga lite för hög fart i början.