Emellanåt är lika oplanerad som Basil Fawlty. Speciellt när det kommer till att ha storslagna årsplaner. Jag önskar emellanåt också att jag hade grandiosa planer. Det känns som om man ska ha det. Som att det är trendigt att med säker hand peka var man vill i framtiden och sedan med raska kliv bege sig i just den riktningen.
Det låter som en klyscha och det är det säkert också men mitt mål i livet är att ha roligt. Det är roligare att ha roligt än att ha tråkigt. Det gäller lika mycket på jobbet som i allt annat. Den cyniske 40-taklisten brukar aldrig vara sen med att påpeka att ”Allt kan inte vara skoj här i livet.” och så är det väl. Men majoriteten ska vara det tycker jag. Skoj alltså.
Så om tio år hoppas jag att jag fortsätter att ha skoj. Träning är skoj och jag hoppas den är det då också. Jag beräknar sannolikheten kring att jag är en tvättäkta MAMIL med sprillans nytt 2XU-ställ som skyhög. Förhoppningsvis bloggar jag om inte något annat och asfräckt medium fullständigt tagit över. Då byter jag. MAMILs vill vara först med det senaste.