Träffade en livslevande biskop i helgen. Eller jag träffade faktiskt två livslevande biskopar i helgen. En hade varit biskop innan den andra men tydligen får man fortfarande bära lustig hatt även om man slutat som biskop så vi kan väl säga att jag träffade två biskopar då antar jag.
Som uppladdning inför att träffa biskopar så sprang jag en sväng i Härnösand. Ett lagom kuperat 2,5 kilometersspår plus lite sightseeing i downtown Härnösand. 12 kilometer alles in alles. I trivsamt distanstempo utan någon löpvagn framför.
Anledningen till löpturen och biskoparna var att min lilla syster prästvigdes. Inte så att jag lite casual hängde med biskopar eller så. Men en icke oansenlig mängd tid har spenderats i kyrka i helgen. Och en icke oansenlig mängd tid har spenderats i bil i helgen eftersom Härnösand ligger en bit bort. Och då finns det tid för reflektion. Det sa biskopen att man skulle göra emellanåt, reflektera.
En sak jag reflekterat mycket över är varför folk är så långsamma löpare. Missförstå mig rätt här. Jag har full förståelse för att en del inte vill bli snabbare utan har andra syften med sin löpning. Det har jag full respekt för men det finns en rätt stor portion löpare som i alla fall på ytan verkar träna inför ett lopp och som verkar vilja bli snabbare och mer uthålliga. Varför händer inget för dem? Genomsnittstiden på t.ex GöteborgsVarvet är sämre nu än för 30 år sedan. Varför?
Jag tror det beror på okunskap.
Löpning har blivit en stor och ganska trendig sport. Det säljs in som att ”det bara är att sticka ut och springa”. Vilket delvis stämmer. Klart att du får utväxling av att gå från 0 till att börja springa. Men bortom det då? Vad händer där? Jag tror att många fastnar i det vanliga lunket. Att springa i en fart där det är ganska bekvämt och härligt att springa. Varje löppass blir mellanmjölk och är det extrajobbigt någong gång så är det för att man håller på att bli sjuk.
Runday
Jag tror fler skulle ha nytta av att få hjälp av någon som kan titta på löpningen och komma med tips. För egen del har Runday varit till stor hjälp för mig. Grym förmån att ha dem på jobbet. Men mest hjälp har givetvis min naprapat/PT varit. Hon som strukturerade om min träning. Eller stukturerade om, gav den struktur överhuvudtaget. Och pratade om att löpning inte bara är att ge sig ut och springa utan att ha en tanke bakom sina löppass och vad man vill uppnå. Att de långapassen ska gå frustrerande långsamt och att intervallpassen ska kännas som att hjärtat är påväg att trycka sig ur bröstet.
Jag tror fler skulle behöva den hjälpen. Det är roligare att känna att man orkar. Det är fantastiskt att kunna komma hem och se tiderna förbättras.
Vad tror du?