Om det delades ut ett pris till mest morgontrötta i Sverige skulle jag vara nominerad. Få saker är så skönt som att ligga kvar i sängen. Jag säger inte att det är det enda jag skulle vilja göra men jag skulle gärna ha konstant sovmorgon. Min kompis Adam argumenterar för att våra tidiga morgonvanor är en relik från den tiden där vi verkligen behövde gå upp tidigt för att ta hand om jordbruket och så vidare och att det systemet där morgonmänniskor premieras för deras hurtighet ska avskaffas. Jag kunde inte hålla med mer. Livet är helt enkelt bättre om man går upp lite senare. För det mesta.
Därför var det lite av en chock att jag lyckades rulla ur sängen 06:52 imorse. Efter tre kraftiga snoozningar. Jag hoppas att uppfinnaren av snoozen tog patent på den. Och att hen får en summa varje gång någon gör det. Hen skulle bli ofantligt rik. Och jag rullade inte bara ur sängen utan jag rullade i löpkläderna och stack iväg mot simhallen också. För en del är det här kanske vardag. För mig är det som att vinna på triss när det här händer. Ungefär så sällsynt är det.
1,7 kilometer senare stegade jag in i Sumpans Simhall. Och 30 minuter senare hade jag simmat igenom precis det jag hade tänkte att simma igenom:
200m – Insim
3x 8x25m, start 0:40
200m Avbad
Alles in alles 1000 meter således.
Sedan sprang jag hem.
Jag ska inte bli så klämcheck att jag börjar och slänga mig med att det var en ”perfekt morgon” eller att ”alla borde ha förmånen att starta sin dag så här” men det är inte långt borta. (Om jag börjar med det så är det ok att ge mig en lavett. Jag tittar på dig speciellt Adam.)