Igår fallerade planen. Det blev ingen löpning. Men idag smällde jag på med morgonlöpning. Nu ska vi ta med i beräkning att jag älskar att sova på morgonen. Sova länge. Att gå upp överhuvudtaget är nödvändigt ont. Men jag segade mig upp. Kände mig lite krasslig såklart. Det gör jag alltid när jag tvingas till fysisk aktivitet innan 07. Jag tror jag ska dö men hittills har det gått vägen. Staplade ut över Sankt Eriksgatan. Och runt Kungsholmen. Och hade en kort blogg-meetup med Sara under en bro. Och allt eftersom var det rätt trevligt att springa där i solen.
Morgonlöpning kanske inte är så tokigt trots allt. Lite som att gå till tandläkaren. Skönt efteråt.