Helt ovetenskapligt kallar jag söndagen för dagen då alla springer långpass. Alla som springer långpass vill säga. Jag förstår att alla i hela världen inte springer långpass. Det skulle se ut det. Hagaparken lika packad som en försenad SL-buss när första snön fallit. Nej men söndagslångpasset är lika klassiskt som söndagssteken, söndags-kyrkan och söndagsångesten. I min bok ska ett långpass vara minst 1 timme för att få kallas låmngpass. Och helst lite längre än så ändå. Och det ska gå lugnare än övriga pass. Både i tempo och puls.

Eftersom det var söndag idag så var det därför inte helt oväntat ett långpass som var uppkritat på det digital träningsschemat. Mellan 15-17 kilometer i ett trivsamt tempo. Och det blev det. 15.2 kilometrar närmare bestämt. I 5:11 fart om nu någon intresserade sig för den detaljen. Passade på att transportspringa till en polare. Ja, jag har blivit en sådan som springer till folk nu. Måste vänja mig vid den tanken.