Del fjorton av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning – alla delar kan läsas här.
Det var inte så värst länge sedan jag skrev om det här och tro det eller ej så har min syn inte ändrats radikalt.
Jag vet fortfarande inte om det går att tala om någon hälsohets direkt och jag tycker fortfarande att det är sundare att springa 45 minuter en fredagskväll än att sjunka ner med en jumbopåse Estrella dillchips framför Let’s dance som man girigt trycker i sig trots att man ”bara skulle ta ett eller två chips”.
Och jag tycker fortfarande att det är konstigt att folk emellanåt tittar lite snett på en när man berättar om hur man springer till jobbet men samtidigt inte har några som helst problem med att truga på en fika efter fika.
Sedan är det så att jag fortfarande tycker och tror att det här med att träningen blir ett måste och inget man kan hoppa över, att det är ett problem och ett problem att ta på allvar.
Men återigen, det stora problemet och som på riktigt börjar bli ett seriöst folkhälsoproblem är att folk är feta och orörliga. Inte för att man då ska börja hetsa folk att röra sig men kan man uppmuntra folk att göra det på ett sätt som inte kräver att man köper senaste löpardojorna för 1700 spänn eller att man säger att det är helt okej att promenera 30 minuter i en urtvättad bomullströja – då tycker jag att det är bra.
Vad tycker du? Hetsas det för mycket?
7 Comments
Camilla
juni 14, 2015 at 6:36 e mNej, jag tycker nog inte det egentligen. Men jag tror att andelen tränande personer ökar och därmed ökar också bilder/uppdateringar på sociala medier och tröskeln blir högre för dem som har svårt att komma igång. Ska sätta mig och skriva mitt bidrag i dagens ämne nu…
Johannes Sundlo
juni 14, 2015 at 10:38 e mDet håller jag med om. Jag gillar den typen av hets eller hets och hets, ser det som inspiration. Kan hen så kan jag. Men förstår poängen. Tycker inte man ska lägga så mycket värdering i olika former av träning bara. En kort joggingtur är någons marathon och hen förtjänar därför all pepp som finns i hela världen. Ungefär så tycker jag.
Malin - Thelifeofmolly
juni 15, 2015 at 9:10 f mJa det hetsas för mycket, men främst lägger folk alldeles för mycket vikt vid hur andra gör. Man får skit för att man väljer bort fikat eller proteinglass istället för sockerfällor, det klagas aldrig på om man äter en fet pizza, tränar man för ofta får man höra det, tränar man för sällan får man höra det, antingen ska man tävla i fitness eller så ska man inte träna alls etc.
Jag saknas mellanmjölksvägen, den hälsosamma vägen som innebär att man kan träna precis på vilket sätt man vill, äta vad man vill utan att det hetsas för mycket åt något håll.
Erika
juni 15, 2015 at 1:43 e mTycker att det är synd att hälsa hamnar i negativt klang med denna ”hälsohets” när det stora problemet egentligen är det motsatta. Det är ett känsligt ämne att diskutera det riktiga problemet som är övervikten och det tycker jag är synd, jag flaggar för det hälsosamma och det är för de allra flesta mer rörelse och bättre kost, sen hur det sker är högst individuellt eftersom vi alla är olika och gillar olika typer av rörelse, mat och har olika livspussel. Mindre pekpinnar, mer glädje, mer kunskap och mer information kring hur storföretag utnyttjar forskning för att framställa livsmedel som vi blir beroende av, det skulle vi behöva 🙂
Mdotter
juni 15, 2015 at 11:34 e mHa! Vi skrev nästan samma inlägg ju!
Verkligheten är att vi är få som tränar regelbundet. Regelbundet kan av de som inte tränar alls tyckas att det är too much. Hets. Onormalt. Sjukligt. Gått över gränsen. Ja, jag har hört många knasiga anklagningar.
Sen gör ju alla som man själv vill. Tack och lov. Köp inte tidningen om du stör dig på ”hetsen”. Läs inte bloggen, avfölj på insta osv osv.
Johannes Sundlo
juni 21, 2015 at 10:41 e mJamenpreics! Amen på det. Man har ju faktiskt ett val!
Sarah
juni 29, 2015 at 7:51 e mDet är en av de allra viktigaste frågorna du ställer. Och den besvaras med både ja och nej. Som med det mesta som är svårt.
Ja, det hetsas såtillvida att hälsa ska komma snabbt. Trots att många vet att quick-fix inte är lösningen, är det lätt att falla i fällan och känna sig misslyckad om man inte kan springa en mil under timmen eller gå ner 5 kg på två veckor. De som skriver i stora medier om hälsa måste jobba med den stora massan som behöver cykla till jobbet och tänka i alternativa fredagsmysvanor (allt mys behöver inte vara matrelaterat till exempel). Man måste också nyansera mera kring relationen vikt och hälsa. Jag är kurvig men vältränad och medveten om vad jag äter. Jag har smala vänner som är mindre hälsosamma än jag.
Nej, för att vi sitter mer stilla och äter mer. Många barn och ungdomar får ont i kroppen av att sitta, sitta och sitta för att sedan träna fotboll högintensivt i två timmar. Vardagsmotionen måste börja i vuxenleden och smitta neråt. Vi behöver fokusera på det som ska göras istället för det som ska ätas när det blir helg/jul/semester. Vi behöver hjälpas åt att se kroppen som det viktigaste vi har och den ska pysslas om med aktivitet.